Våga kalla dig feminist!

Publicerat 2013-12-03 klockan 19:09:10. | Kategori: Mest text

Det här är ännu en skoluppgift jag publicerar på bloggen, denna gång för att jag tycker att det här är så viktigt. Vi fick i uppgift att skriva en argumenterande text och sedan även framföra ett tal som är gjort utifrån texten, och mitt val av ämne var ganska självklart: feminism. Har ändrat en sak i texten, men annars är det samma ord som jag lämnade in till min lärare, precis som i kursen Fotografisk Bild som förra inlägget tillhörde. Jag har alltså försökt förklara feminism och vad det betyder, för alla och för mig. Till er som tar er tid att läsa min text: tack. 
 

”Feministäckel” ”Jävla feminist!” ”Vadå, är du feminist eller?”, det här är exempel på uttryck som folk använder för att trycka ner och förödmjuka människor när de argumenterar för kvinnors rättigheter eller jämställdhet. Ordet ”feminist” används som någonting fult och negativt, någonting man inte vill vara. Fördomarna om feminism ute i samhället är grava. Om man går in i en vanlig skolklass på högstadiet eller gymnasiet och frågar ”vilka härinne är feminister?” så skulle nog inte många våga påstå sig vara det, och de allra flesta skulle nog inte ens veta vad feminism står för. Och jag undrar, varför är det så?

 

Patriarkatet. Smaka på ordet,  hur låter det? Och vad betyder det? Enligt NE.se är ett patriarkat en ”allmänt samhällsvetenskaplig benämning på sociala system inom vilka kvinnor är underordnade män”. Ett patriarkat är alltså ett samhälle där män styr, och kvinnor är under förtryck. Nu ska jag avslöja en sak för er, som kan vara väldigt chockerande: vi lever i ett patriarkat. Tecken på ett patriarkat kan enligt NE vara följande: ”män har t.ex. ofta högre lön än kvinnor för samma arbete” och ”Även våldtäkt, pornografi, kvinnlig prostitution o.d. kan ses som former av manligt förtryck och effekter av en patriarkalisk struktur”. Känner vi igen detta i vårat samhälle? Svar ja.

 

Och vad är nu en feminist? Detta nedvärderande ord, det där man inte vill kallas, vad betyder det? En feminist är en människa som ser förtrycket mot kvinnan, som ser  ojämställdheten i samhället, som ser patriarkatet. En feminist är någon som tycker att det här är fel, som tycker att alla människor är lika mycket värda. Låter det här konstigt? Låter feminism farlig, hemsk och vedervärdig? Svar nej, och det tror jag att de flesta tycker. Alla tycker vi  väl att män och kvinnor ska leva på samma villkor och ha samma rättigheter? Det borde vara lika självklart att jobba för feminism som att jobba för antirasism och hbtq-personers rättigheter. För vi är alla lika mycket värda.

 

Det finns som sagt många människor som inte vet vad feminism innebär, utan har en felaktig uppfattning om det. Många motsätter sig det och vill inte kalla sig feminister. För feminister är ju sådana där orakade, arga manshatare. Okej, låt oss nu bemöta dessa argument: Orakade? Det är väl upp till var och en om man vill raka sig eller inte, och det behöver inte ha någonting alls med att göra vad man har för uppfattning om människors lika värde. Arga? Det är väl klart att det finns en ilska hos feminister! Skulle förtryckta människor gå omkring och vara glada för att de ses som mindre värda, svagare och sämre? Är man glad om man ser ett strukturellt förtryck? Nej, jag tror inte det.

 

Och nu till den största fördomen av de alla: manshatare. Jag vill klart och tydligt säga att NEJ, feminister är inte manshatare. Jag skrev ju tydligt här ovan att feminister är för alla människors lika värde, oavsett om man är man eller kvinna. Men det finns en klyfta i samhället som skiljer män och kvinnor åt, eller hur? Som trycker ner kvinnorna lite, i jämförelse med männen? Det finns liksom inpräntat i många människors huvuden, tack vare patriarkatet, att män och kvinnor förväntas bete sig på speciella sätt. Och så finns där en sådan respektlöshet, någonting som tror sig kan ge män rätt att behandla kvinnor som de vill, som kallas sexism. Sexismen tror sig ge män rätten över kvinnors kroppar och rätten att bestämma över deras egna viljor. Många vill inte se det här men det är så det är, annars skulle sådant som exempelvis våldtäkter inte förekomma.

 

Vi vet alltså att det finns en negativ skillnad mellan kvinnor och män, och då är det väl självklart att man vill kämpa för kvinnans rättigheter, för att hon ska bemötas med lika mycket respekt och förtroende som mannen? Därför kallas feminism för just feminism, för man vill kämpa för kvinnornas rättigheter, så att vi ska få ett jämlikt samhälle. Det är inte manshat, det är logik.

 

I debattartikeln ”Hatet mot feminister växer” som publicerades i Dagens Nyheter 2012-02-22 skriver Anna-Klara Bratt någonting väldigt klokt angående det här att väcka folks reaktioner och visa hur saker och ting är så att man kan göra någonting åt det. ”Men för att väcka dessa reaktioner måste man utmana det rådande samhällsklimatet – inte spela med” skriver Bratt, och det är så rätt! Vi kan inte gå omkring i samma mönster och följa patriarkatets lagar som vi gjort så väldigt, väldigt länge. För att få en förändring måste vi gå emot strömmen, och som detta citat av okänd författare så fläckfritt beskriver det ”Gör det som är rätt, inte det som är lätt”. 

 

En annan myt om feminism är att den bara är för kvinnor. Detta är fel. Självklart kan män vara feminister! Alla som anser att män och kvinnor är lika mycket värda och som är beredda att kämpa för detta är feminister, oavsett kön!

 

Det bästa som jag läst angående feminism måste vara ett blogginlägg skrivet av en tjej som heter Emma Watson (och nej, då menar jag inte den brittiska skådespelerskan). Jag kan inte gå in på detaljer och kommentera allt hon skrivit, för det har jag inte utrymme för, men det hon skrivit är så oerhört bra och det beskriver det förtryck som flickor och kvinnor möter i sin vardag, i alla åldrar. Watson skriver bland annat att ”Att vi aldrig någonsin fått veta vad ordet feminism betyder genom skolan så att unga tjejer och killar idag tror att det är manshatare med skeva åsikter, och då tar avstånd istället för att sätta sig in och engagera sig”.

 

Självklart skapas det fördomar när ingen talar om för en vad någonting faktiskt betyder. Utan utbildning så skapas inget bra samhälle. Och detta gäller självklart inte bara området feminism, utan även rasism och homofobi till exempel. Man måste lära sig, tänka efter och ta ansvar för sina handlingar. Medmänsklighet och kärlek människor emellan måste ta död på allt hat man möter i dagens samhälle. Vi måste stå upp för respekt, värme och mod i tider som är så nedvärderande, kalla och fega.  

 

Avslutningsvis så skulle jag vilja fråga dig, kära läsare; är du feminist? Jag tror, jag nästan vet, att du är det. Och att om du skulle kalla dig för det, och inte skygga för begreppet eller falla för grupptryck och förvånade, oförstående och arga miner, så är vi på väg att få ett mycket bättre samhälle. Faktum är att om jag bara har fått dig att tänka, och ifrågasätta dina egna värderingar med den här texten, så är jag nöjd. Och om jag ska ge dig ett råd, så är det att du ska våga kalla dig feminist.

 

 
 

Det är då man lever

Publicerat 2013-11-26 klockan 20:28:00. | Kategori: Dagbok & foto

Det här är en uppgift jag precis har skrivit i kursen Fotografisk Bild 01 som heter "Minnesbild". Man skulle välja en bild från förr och skriva om minnet man har relaterat till bilden. Jag valde ett av mina starkaste minnen, och eftersom att jag blev all emotional när jag skrev det så tänkte jag att jag lika gärna kunde publicera det här på bloggen. För det här vill jag berätta om och aldrig glömma.
 
 

De här bilderna är ifrån den 30: e augusti år 2012, då jag gick på mitt livs första stora konsert. I början av året hade jag börjat lyssna allt mer och mer på det brittiska bandet Coldplay, och de blev snabbt mitt favoritband. Jag lyssnade på deras låtar i princip hela tiden. Jag blev alltid glad av att höra dem och när jag var ledsen och hade det jobbigt så kunde jag hitta tröst i Coldplays musik.

 

Året där innan hade de släppt ett nytt album och nu var de ute på turné. Jag visste att de skulle spela i Stockholm i slutet av sommaren, och att veta om att de skulle vara i Sverige och uppträda utan att jag skulle få se eller höra dem kändes väldigt tråkigt och jag avundades alla som skulle dit. Sen en dag kom mamma och pappa in på mitt rum och berättade att mamma hade fått köpa två biljetter till Coldplays Sverigekonsert av en arbetskamrat. Jag trodde knappt att det var sant. Mamma och pappa visste om hur mycket jag tyckte om Coldplay, och när de fick chansen hade de köpt biljetter åt mig. Jag skulle alltså få gå på Coldplays konsert! Jag var överlycklig och som grädde på moset så fick jag ta med mig min kompis Ebba så att vi kunde gå tillsammans.

 

När dagen med stort d kom så körde min oerhört snälla pappa upp mig och Ebba till Stockholm. Konserten skulle spelas på Stockholms Stadion och det var där som pappa släppte av oss. Vi gick in, köpte varsin Coldplay-tröja och fick varsitt armband som vi fick förklarat för oss skulle vara en del av showen. Alla som skulle se konserten hade fått ett eget armband. Någon gång kring klockan 19.00 så började förbanden spela, och när vi hade väntat i ett par timmar så var det äntligen dags. Bandet som jag hade utvecklat en sådan kärlek till, människorna som hade gjort all underbar musik som jag hade lyssnat på så mycket, kom ut på scenen. Då började två av de absolut bästa timmarna i mitt liv.

 

Jag började gråta så fort den första låten drog igång och nu förstod vi vad som hade menats med att armbanden var en del av showen: allas armband började lysa samtidigt och sedan blinkade de synkroniserat i takt till de olika låtarna som Coldplay spelade. Tillsammans med fyrverkerier, laserstrålar, konfetti och jättestora ballonger så skapades en show utan dess like. Jag skrattade, förundrades, grät, trodde inte att det var sant och sjöng med i alla låtarna som jag hade lyssnat på så många gånger. Jag och Ebba hade sittplatser, men i slutet så bytte bandet till en jätteliten scen som var lite närmare oss, och vi lyckades (som många andra) smita ner till den lilla scenen för att komma närmare och helt plötsligt så stod jag bara några meter ifrån dem. Jag tittade upp på Coldplays sångare, Chris Martin, och den bilden har jag alldeles klar framför mig i huvudet. Det var ett så himla fint och fantastiskt ögonblick. Det hela avslutades med att de bytte till den stora scenen igen, vi trängde oss fram till mitten av publiken och sedan stod vi där, mitt i folkmassan, på tå, med armarna i luften för att sjunga med bandet och alla tusentals människor, samtidigt som alla våras armband blinkade och bytte färger, medan ett lätt duggregn föll över oss. Efter konserten så körde pappa hem oss igen, han hade suttit utanför Stadion i bilen hela kvällen och lyssnat på musiken som måste ha hörts över hela Stockholm.

 

Det här är ett av mina allra bästa minnen, och jag är så väldigt tacksam till mina föräldrar som gjorde den här upplevelsen möjlig för mig och min vän.
 
 
 
 
 
GIF's härifrån.

Summer

Publicerat 2013-07-21 klockan 22:55:00. | Kategori: Dagbok & foto

Tänker att jag ska låta bli att lägga upp instagrambilder här på bloggen eftersom att ni kan se dem i menyn om ni scrollar lite. Så här kommer två andra tolkningar av de senaste dagarna och instabilderna!
 

Hej min lilla blogg. Just nu sitter jag hemma hos mormor & morfar och skriver, ska sova här i natt. Det var (som vanligt) ett tag sedan jag uppdaterade senast, sedan dess har jag jobbat, festat med vännerna på Visfestivalen i stan och no-life'at, det vill säga inte gjort någonting. I förrgår däremot tog jag och Johanna cyklarna ut till Lofta där vi fick gratis våfflor på Bygdegården där Freja och Alex jobbar. Så det blev våffelkalas med grädde, glass och sylt i det gamla lilla huset. Det var härligt (men jobbigt!) att cykla i det idylliska landskapet, backar upp och ner, öppna fält och bara sommarhärligt med strålande sol. På kvällen åkte jag in till stan med Erica och Sofia också, vi träffade ett par trevliga grabbar och spelade lite minigolf vid Lysingsbadet.
 
Igår var en riktig soldag, då jag bara låg ute och solade samt badade och svalkade mig i poolen då och då. Nu ska ni inte tro att vi har någon lyxig, inbygd historia där hemma, nej det är en sån där plastpool, ni vet en sån här. Men den skall icke underskattas, den är perfekt när man solar. På kvällen tittade jag och pappa på Harry Potter. Det råder Harry Potter-mani hemma just nu. Vi kollar igenom alla filmerna innan Londonresan vecka 33 då vi som sagt ska besöka Warner Bros. Studio Tour. Dessutom spelar jag och min lillebror Pottermore och jag kollar på extra material till filmerna som en galning. Alltså kalla mig galen men Harry Potter är fan livet. Bäst helt enkelt. Citerar mig själv; "Harry Potter är fasen det bästa som hänt den här jorden. Om man bortser från Nelson Mandela, då".
 
Idag har jag ~HP-nördat lite till~ och sen så skjutsade pappa mig till stan. Jag gick in på Bokia, eller Erik Hultgrens Bokhandel som det heter numera, och köpte en bok som jag bestämt mig för att jag ville ha. Konsten att vara kvinna heter den och är skriven utav Caitlin Moran. Den ska tydligen vara både rolig och politiskt viktig, och beskrivs som "ett självbiografiskt, feministiskt manifest". Har läst de första sidorna, det gjorde jag innan jag köpte boken, och kände mest att det här är en sån här bok jag vill ha hemma i min bokhylla. Är säker på att jag kommer älska den, I'll let you know under läsandets gång. Jag har ju så att säga fastnat (i cirka ett år) på den sista Harry Potter boken, så den här får komma emellan lite. Iallafall så träffade jag min kusin efter bokhandeln och vi gick in på det relativt nyöppnade Espresso House här i stan. Köpte varm choklad med grädde och marshmallows och så delade vi på en chokladmuffins. Espresso House är utan tvekan ett ställe som ligger mig varmt om hjärtat nu! Efter att vi babblat om allt mellan himmel och jord, både på EH och hemma hos min kusin, så gick jag till mormor och morfar där jag nu har spenderat min kväll. Imorgon åker jag med familjen till några vänner och stannar där över natt. Likadant på onsdag, fast då är det andra vänner till familjen och deras sommarstuga som gäller. Hoppas på mycket sol och bad! Och läsning. Och avkoppling. Sommar, helt enkelt.
 
Detta kan vara mitt längsta inlägg någonsin, härligt va?! Detta med att skriva av sig är så skönt. Och kul. Och lite jobbigt. Hoppas att alla har the time of their lives där ute i sommaren, och ni som inte har det, klicka här.
Puss och kram så hörs vi.
 

It's been a while

Publicerat 2013-07-08 klockan 11:12:00. | Kategori: Mest text

Nu var det ett tag sedan jag bloggade igen så jag tänkte bara att jag skulle skriva av mig för lite catch up.
 
När jag skrev sist så var det juni - nu är vi redan inne i juli månad! Samtidigt som juli är en underbar månad så blir jag rädd för att tiden går så snabbt och jag vill inte att sommarlovet ska ta slut.
 
Annars så hade jag precis börjat jobba på restaurangen Bad 1 och påbörjat min andra vecka på ICA. Idag har jag jobbat på Bad 1 ett par fler gånger och avslutat min feriepraktik på ICA. I veckan är lite mer jobb inplanerat på Bad 1 samt på en annan restaurang som drivs av samma familj som Bad 1 - nämligen Torget 1. Det ska bli spännande! Samtidigt bävar jag lite för att jobba igen efter några dagars ledighet, tänk att man blir så lat så snabbt?
 
Jag skrev även att jag tänkte börja titta på Gossip Girl och jag har nu sett två tredjedelar av säsong 1. Tycker verkligen om serien!
 
Annars så har jag inlett min "semester" efter att jag avslutade mitt mer regelbundna jobb på ICA med att spontant springa Byrundan 4km med Erica samt att vi efter det tog ett kvällsdopp nere vid Hammarsbadet som därmed blev mitt premiärbad för i år, haha. Nu kan jag iallafall säga att jag har badat! I lördags var det lite festligare tillställningar hos vänner till familjen eftersom att de gifte sig, så det var bröllopsfirande hela eftermiddagen och kvällen hos dem. Och igår så var det sol och pool hela dagen här hemma, kika inlägget under. Igår bokades även hotell till Londonresan som blir av i augusti, samt biljetter till Warner Bros. Studio Tour London! Herregud vad amazing det kommer att bli! Mamma åkte iväg på ridläger i Skåne med islandshästar igår också, lite fuskigt sådär.
 
Jag ska försöka bli bättre med bloggningen, för det är ju egentligen himla kul. Vi ses och hörs darlings. XOXO

I'm back!

Publicerat 2013-06-19 klockan 19:30:00. | Kategori: Mest text

Hej hej hej hemskt mycket hej! It's me. I'm alive. I'm back. Jag tänkte ta och försöka bryta bloggpausen lite smått - jag har fått tillbaka lite blogglädje!  Det var ett bra tag sedan jag skrev här sist, 5:e maj för att vara exakt. Shit det var ju över en månad sedan! Sedan dess har det ju hänt en hel massa. Jag har gjort klart alla nationella prov och inlämningar, det har blivit sommar och jag har fått sommarlov, det har varit student och allt som det innebär och nu har jag även börjat sommarjobba. Jag har träffat efterlängtade vänner, om än lite snabbt, men mer lär det självklart bli i sommar! När jag skrev sist så skrev jag att jag tränade endel, och ja, det har stannat av kan man säga, haha. Mitt kort på gymmet i stan har gått ut, och jag har bestämt mig för att börja träna här i bynn istället. Dock lär väl det bli senare i sommar/höst, då det nu är lov som jag vill njuta av till max, plus att jag som sagt jobbar. Jag jobbar på ICA och det är full fart - och mestadels roligt! Roligast är lätt att sitta i kassan, för det gör jag ibland. Det är även läskigast, då det är en hel del man måste ha i huvudet, men det är verkligen kul.
 
Senare i sommar har jag även fixat lite mer jobb på ett annat ställe, och i augusti flyger jag och la familia till London, England! Det kommer definitivt bli en av sommarens höjdpunkter. Sen så vill jag också hinna med massa sol och bad, läsning, häng med kompisar, festa och ta igen mig - bara leva livet vill säga! Och varje onsdag är det ett nytt avsnitt av Pretty Little Liars som jag numera tittar på i realtid, haha. Det finns mycket mer att skriva, fast samtidigt inte. So that's it for now. Vi hörs snart kompisar :)